Det här är vad de vill

English version can be found here.

Innehållsvarning: rasism

Så, gårdagen var lite av en röra. För framtida kontext eller ifall du inte vet, Trump-supportrar stormade Capitol Hill i Washington D.C. i ett försök att ta makt och det var ett enormt misslyckande, som allt de gör. Det var ett kuppförsök, men de hade inte ens inärheten av den planering och det stöd som krävs för att genomföra något sådant här. När jag skriver detta finns det några dödsfall och fler skadade kopplat till det här. Men även om det definitivt är nyhetsvärdigt och sannerligen väldigt märkligt så hade det aldrig en chans att lyckas och kommer kanske inte vara tillräckligt för historieböckerna. Det kan verka som en större händelse än vad det faktiskt är, framför allt om man tänker på vilken byggnad det gäller, men det är ändå något jag vill prata lite om.

Jag vill tydligt säga att var du är är i världen, det kan hända här. Det gjorde det just (förutsatt att du är amerikan). Om du är uppvuxen i ett väldigt stabilt land kan det vara lätt att tänka att kuppen, auktoritärer, fascism, politiskt våld och sådant är saker som händer i andra delar av världen, men inte här. Men det kan hända här. Ditt land är inte immunt. Demokrati är en ömtålig sak som kräver mycket stöd, och mycket händer på det. Så även om det här försöket var dömt från start så kanske inte andra kommer vara det. Så var medveten om det och håll ögonen öppna.

Du kan ha hört folk för fyra år kalla Trump för fascist, men det lät så löjligt att du kallade det så och gick vidare. Du kan ha hört folk säga så om ditt eget lands högerextrema partier och politiker (förutsatt att du inte är amerikan), men tänkt att fascism är vad som hände på 30- och 40-talet, så det är inte applicerbart nu. Plus var inte fascisterna från historia ansvariga för miljontals av dödsfall? Var är de miljonerna en antaget fascistisk Trump mördar?

Vi vill förhindra de morden långt innan de börjar hända igen. Det kan gå över styr fort. Många av oss har sagt i åratal att högerextrema är ett av de störta hoten mot samhället idag. Deras strategi är att vara väluppfostrade stöttare av frihet, med demokrati kan falla och frihet kan upphöra om de får som de vill. Men de kommer aldrig säga det till dig. De säger istället att Västvärlden är hotad av invandring, att de kommer och tar dina jobb, att vissa grupper av människor är våldsamma och farliga, att staten i hemlighet styrs av en liten grupp (inte alls judiska) människor, att de bara skyddar vårt sätt att leva och det borde du också göra om du vill ha en framtid. Om de kan få dig att bli rädd för ”de andra” får de med sig dig på deras sida. Du förstår, det är med rädsla de vinner. De kommer inte visa det heller. Om de presenterar sig som lugna, rationella, och välklädda och får dig att bli rädd för alla faror i världen så är det troligare att du springer till dem för räddning. De kommer inte berätta för dig vad de faktiskt vill förän du på riktigt är en av dem.

Men vi vet redan vad de vill. De är inte särskilt bra på hemligheter när man väl börjar rota. Det kan summeras i fjorton ökända ord:
”Vi måste säkra existensen av vårt folk och en framtid för våra vita barn”.
Det är den där rädslan igen, att existensen av vita människor på något vis är hotad. De bryr sig inte om demokrati. Rädsla är vad som driver dem.

Framtiden jag vill ha drivs istället av hopp. Jag gillar pluralism. Jag gillar sammanblandning. Mitt folk är hela mänskligheten och tillsammans är vi starka. Jag gillar yttrandefrihet, religionsfrihet, rörelsefrihet, åsiktsfrihet, och mycket annat. Min utopi är en där orättvisor och segregation är förbi, och jag tror att det kan uppnås. Sättet vi gör det på är med inkludering och öppenhet, inte med rädsla och skräck. Vad hoppas du på?

This Is What They Want

Svensk version hittar du här.

Content warning: racism

So, yesterday was a bit of a mess. For future context or if you don't know, Trump-supporters charged Capitol Hill in Washington D.C. in an attempt to take control and it was an utter faliure, like everything they do. It was a coup attempt, but they didn't have anywhere near the planning and support they needed to pull it off. As of writing there are a few deaths and more wounded. But while this certainly is newsworthy and very strange indeed, it never had a chance of succeeding and might not be all that worthy for history books. It can seem like a larger event than it really is, given what building it is, but it's still something I want to talk a bit about.

I want to clearly state that wherever you are in the world, it can happen here. It just did (assuming you're American). If you're brought up in a very stable country you might feel that coups, authoriatarians, fascism, political violence and such are things that happen in other parts of the world, but not here. But it can happen here. Your country is not immune. Democracy is a fragile thing that requires much support, and a lot hinges on it. So while this attempt might have been doomed from the start, others might not be. So be aware of that and keep your eyes open.

You might have heard people four years ago calling Trump a fascist, but that sounded ridiculus so you brushed it off as such. You might have heard people say that about your own country's far-right parties and politicians (assuming you're not American), but thought that fascism is what happened in the 30's and 40's, so that's not applicable to now. Plus weren't the fascists from history responsible millions of deaths? Where are the millions a supposed fascist Trump is murdering?

We want to prevent those murders long before they start to happen again. It can get out of hand fast. Many of us have been saying for years that the far-right is one of the greatest threats against society we have today. Their strategy is one of being well mannered supporters of freedom, but democracy could fall and freedom could end if they have their way. But they're never going to tell you that. They will tell you that western society is threatened by immigration, that they're coming to take our jobs, that certain groups of people are violent and dangerous, that the government is secretly run by a small group of (certainly not jewish) people, that they are only protecting our way of life and you should too if you want to have a future. If they can get you to be afraid of ”the other”, they win you over. You see, it's by fear they win. They won't show it either. If they present themselves as calm, rational, and well dressed and make you afraid of all the dangers in the world, you're more likely to come running to them for protection. They are not going to tell you what they truly want before you are truly one of them.

But you see, we already know what they want. They're not really good at secrets when you start digging. It can be summed up in fourteen infamous words:
”We must secure the existence of our people and a future for white children”.
It's that fear again, that the existence of white people is somehow threatened. They don't really care about democracy. Fear is what drives them.

The future I want is instead driven by hope. I like pluralism. I like intermingling. My people is all of humanity and together we are strong. I like freedom of speech, of religion, of movement, of thought, and of much else. My utopia is one where injustice and segregation are things of the past, and I believe that is attainable. The way we do that is through inclusion and openness, not through fear and intimidation. What do you hope for?

Optik (Public Relations)

English version can be found here.

God kväll alihopa. Jag kom just hem en härlig promenad i snön. Det är säsongens första snö som ligger kvar här och inte bara smälter bort. Jag älskar snö. Hur som helst, jag har några tankar om optik.

Idag annonerade generaldirektören för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Dan Eliasson, att han kommer avgå. Anledningen är att han mottagit kritik för att han reste på semester till Kanarieöarna nu i mitten av den värsta tiden av Coronapandemin för Sverige. Sveriges regering har rekommenderad folk att minska sitt resande få mycket som möjligt, och han, en stor figur inom regeringen, reste till en turistort. Så det är inte bra. Jag menar, det är ju inte exakt världsnyheter, men det är ett bra exempel på dålig optik.

Så optik, om du inte vet, är helt enkelt en term man kan använda inom public relations for att beskriva hur något ser ut utifrån, hur det uppfattas. Och jag vill berätta att ibland spelar det roll för bra anledningar, och ibland för dåliga. I Eliassons fall kommer hans handlingar antagligen inte direkt skada många, men det kan skada många fler indirekt. Om regeringen säger A och gör B, hur troligt är det att folket gör A? Så regeringen, helt korrekt, distansierar sig from Eliasson för att visa att de inte gör B. Så det här är ett fall där optik spelar roll så det uppfattas.

Men ibland spelar det faktiskt ingen roll, men påverkar ändå världen runt om oss. Till exempel, läget såg ganska bra ut för den amerikanske presidentkandidaten Howard Dean när han klev in i året 2004. Så under en samling i mitten av januari blev publiken högljud och han var högljud tillbaks, vilket kulminerade i att han levererade ett kort och glatt skrik. Detta blev fort en nyhet och meme och han blev fort skrattad åt av miljoner. (Sök ”Dean Scream” om du är intresserad.) Optiken här kan till och med ha gjort att han senare förlorade nomineringen. Men spelar hans skrik verkligen roll? Skulle det ha påverkat hur han var som president? Som en extra poäng, sätt detta i kontrast til Van Halen, som ofta drog nytta av, gillade, och uppmuntrade rykten om dem. Memes är bra optik för vissa och dåligt för andra. Men optiken här gör inte någon till varken en bra eller dålig politiker eller musiker.

Och sist har vi de fallen där optik används för lömska anledningar. Om vi till exempel tar en artikel skriven om ett stort företag. I denna artikel kan vi läsa allt om hur det här storföretaget gör alla möjliga olika dåliga saker, saker som ser riktigt illa ut i allmänhetens ögon. Och allmänheten, de blir skitsura. Vad gör nu storföretaget varje gång det här händer? Helt riktigt, VD:n avgår (med en liten fallskärm på några miljoner) och företaget släpper ett uttalande om hur de utreder de dåliga sakerna och blickar nu framåt. Bra! Eller? Fel! Optiken här är gjort för att vara bra, men hur mycket måste företaget faktiskt ändra sig efter det här? Eller kan de bara fortsätta som normalt, förutom vissa små policyändringar och ett nytt ansikte för att representera dem?

Allt det här kanske bara är en liten grej, men det är något jag skulle vilja att alla aktivt tänkte lite på. Ibland spelar optik roll, ibland inte. Och ibland används det för att dölja något ruttet. Så ha gärna det i åtanke nästa gång ni hör i nyheterna om någon kontrovers eller liknande.

Ha det bra!

Optics (Public Relations)

Svensk version hittar du här.

Good evening everyone. I just came home from a nice walk in the snow. It's the first time this season it stays on the ground and not just melts away. I love snow. Anyway, I have some thoughts about optics.

Today the swedish director general of the Civil Contigiencies Agency, Dan Eliasson, announced that he will resign. The reason is that he recieved some criticism about traveling on vacation to the Canary Islands now in the middle of the worst part of the Corona pandemic for Sweden. The Swedish government has recommended people reduce their travelling as much as possible, and he, a major figure in the government, travelled to a tourist heavy destination. So that's not good. I mean, it's not exactly world news, but this is a good example of bad optics.

So optics, if you don't know, is simply a term you can use in public relations to describe how something looks from the outside, how it's percieved. And I want to tell you that sometimes that matters for good reasons, and sometimes for bad ones. In the case of Eliasson, his actions will probably not direcly harm many people, but it can do major harm indirecly. If the government says A and does B, how likely is it that the public will listen to A? So the government is correctly distancing themselves from Eliasson to show that they do not do B. So this is a case where optics matters in the way it's percieved.

But sometimes it doesn't actually matter really, but still affects the world around us. For instance, things were looking pretty good for US presidential candidate Howard Dean going into 2004. So in a rally mid January the crowd got loud and he was loud back, culminating in him delivering a short and happy shriek. This quickly turned into news and a meme and he was promply laughted at by millions. (Search for ”Dean Scream” if you're interested.) The optics here might even have made him lose the nomination later on. But does his scream really matter? Would it affect how he would perform as president? As an extra point, contrast this to say, Van Halen, who often benefited from, liked, and endorsed whatever rumour circulated about them. Memes are good optics for some and bad for others. But the optics here doesn't make someone a good or bad politician or musician.

And lastly we have the cases where optics are used for sinister reasons. Say for instance there's an article released about a large company. In this article we can read all about how this big company is doing all kinds of bad things, things that look really bad in the public eye. And the public, they get outraged. Now what does big business do every time this happens? That's right, the CEO resigns (with a small bonus of a few million dollars) and the company releases a statement on how they are looking into the bad things and moves forward. Good! Right? Wrong! The optics here are made to be good, but how much does the company actually need to change after this? Or can they just continue on as usual, perhaps with a few small policy changes and a new face to represent them?

This all might be a small point to make, but it's something I would like everyone to actively think about. Sometimes optics matter, sometimes it doesn't. And sometimes it's used to hide something rotten. So please keep that in mind whenever the news tells you of some controversy or another.

Have a good one!

Gentrifiering

English version can be found here.

Innehållsvarning: ojämlikhet och våldsbrott

Tiden är kommen. De är innanför våra dörrar, invaderar våra hem. De kommer slita. De kommer bryta. De kommer förstöra. Och vi har banat vägen, ödmjukt överlämnat oss åt deras angrepp. Och med tiden kommer de bygga upp. Vår hyresvärd har påbörjat renoveringar, så nu tycker jag att vi kan prata om gentrifiering.

Jag vet inte om du vet vad det är för något eller inte. Kanske har du hört talas om det och har en vag idé. Allt det här är förenklat förstås, och orsakerna kan variera väldigt. Kortfattat är det en process där man gör ett område rikare, ”finare”, eller mer ”gentilt” (gentil → gentrifiering, och ja, jag vet är derivationen är mer komplicerad än så). Storföretag och deras klientel flyttar in och ekonomiska värdet på området går upp. Brottslighet och fattigdom brukar gå ner samtidigt. Det kommer troligtvis bli mindre nedskräpning och området kommer se bättre ut.

”Det låter ju bra!” hör jag dig säga. Och ja, det definitivt bra saker som händer här, men du kanske har noterat att jag i alla fall försökte ha en cynisk ton kring det. Jag blir inte överlycklig här direkt.

”Men vänta lite”, kanske du säger, ”hur är det här en dålig sak?” Jag är glad att du frågade! Vi tar det från början. Gentrifiering är en sak som händer naturligt när städer växer och ekonomin frodas. Man kan inte riktigt stoppa det. Människor vill leva nära rikedom och handel. Det är där jobben och den bästa shoppingen finns. Och de rikaste bland oss har störst medel att få det att hända, så områden närmare centrum brukar ha fler dyra och lyxiga hem, och de lokala butikerna brukar tillgodose de kunderna. Områdena runt om och förorterna brukar hemmen för de mindre rika och de lokala företagen brukar vara anpassade för de med mindre pengar. Självfallet finns de förorter och grannskap som är mer överklass än andra, men även där är rikedom koncentrerad till de områdena.

Än så länge kanske detta inte är särskilt förvånande. Men intressanta saker händer när staden och/eller dess rikedom växer. Då kommer områden av lägre klass liksom ”levla upp”. Fördelningen av rikedom kommer ändras, och den ”upplevlingen” heter gentrifiering.

”Yay! Mer rikedom till fler människor!” Men inte så fort. Vi kan titta på vad som händer med ett exempel:

• Familjen Ason fick just en stor befordran och vill flytta till ett finare hem. Det finns inga tillgängliga i centrum, så de vidgar sina vyer. De hittar hem i grannskap X som är nyrenoverade eller nybyggda och ser perfekta ut. Levnadskostnaderna kommer stiga, men de har mer pengar nu, så det är okej.

• Familjen Bson har bott i grannskap X länge. De har lågbetalda jobb, men har alltid klarat sig. De engagerar sig ofta i lokala aktiviteter och känner sig som en del av en gemenskap. Men på senaste tiden har fler hus byggts och fler hem renoverats. De har tittat på kostnaderna för dessa hem och blivit chockade över hur mycket dyrare de är jämfört med deras. Under de lokala aktiviteterna så har de också märkt att flera ansikten saknas, folk som sagt adjö och flyttat. När fler människor har flyttat in dessa nya hem har Bson också jämrat sig över nedstängningen av flera lokala företag som det inte gick så bra för längre. I deras plats har nya butiker öppnats, men ingen i familjen verkar vara särskilt intresserad av dem eller tycker att deras erbjudanden är för dyra ändå. Nu har de fått en notis från hyresvärden om att deras hem ska renoveras för ett stambyte. Som en bonus kommer de även få nya badrum och kök. Självklart kommer hyran höjas också. När de läser detta får Bson en sjunkande känsla i magen.

Gentrifiering är en oundviklig effekt av tillväxt, men om man låter de gå okontrollerat kan det splittra gemenskaper, döda lokala företag, och förstöra liv. Som med de flesta saker så är det de fattiga som får betala för det.

I vårt fall så vill hyresvärden göra ett stambyte och göra om badrum och balkong. De bestämde sig för att göra detta efter att problem med brottslighet i området nådde en topp för några år sedan. Två unga män, pojkar egentligen, sköts till döds utanför vårat hem i en drive-by. Båda var involverade i en kriminell organisation som kretsar kring en särskilt familj och morden var en hämnd för tidigare mord, och de var inte de sista. De var däremot de sista här eftersom polisen klev in och gick hårt mot organisationen, vilket resulterade i att de blev arresterade eller utspridda över staden och landet. Polisen gjorde ett bra jobb som löste situationen (förutom för hur de behandlade en del av oss som bor här. Jag tvivlar starkt på att jag någonsin bjuder in en polis i mitt hem igen), och till en början gjorde även hyresvärden det. De byggde om det omedelbara området för dubbelmordet så det inte alls såg ut som det gjorde innan, vilket gjorde det möjligt för de anhöriga till offren att behandla sin sorg bättre och gå förbi utan att behöva bli påminda om deras förlust och bryta ihop varje gång.

Men sedan bestämde hyresvärden sig för att renovera hela grannskapet. Det här är en gissning, men jag tror att anledningen är tvåfaldig. De ville reparera till rykte av att ha ett sådant här ”dåligt” område. Och de ville gentrifiera området för att få in mer pengar på hyra. Visst, rören är antagligen gamla och stambytet behövs nog, med de kunde gjort långt mindre för att åstadkomma det. När de lade fram sina idéer så fick de stor kritik av Hyresgästföreningen för att det skulle leda till att en stor del av hyresgästerna inte skulle kunna betala sin hyra. Förhandlingarna var hårda och utdragna. I slutändan får vi en månad utan hyra och sju år av oförändrad hyra, vilket är härligt. Men det får mig att tänka på vad som händer efter de sju åren har gått. Om tio år, hur många kommer ha tvingats att flytta? Kommer alla kunna hitta nya hem i tid när vi har en bostadsbrist i landet? Kommer alla kunna behålla sina jobb efter flytten? Många små butiker kommer antagligen ersättas av inte bara nya, men även av storföretag. Och hur många vänskapsband kommer klippas av distans?

När det kommer till min egna familj är jag inte särskilt orolig. Vi har planer och kommer antagligen kunna hantera detta fint. Vi är inte särskilt folkliga av oss. Våra vänner bor lite överallt och vi åker för att träffa dem. Men jag ser en hel del samlingar utanför våra fönster. Stora släkten som firar olika saker. Där finns musik, mat, skratt, och alla möjliga trevliga saker. Kommer det vara borta om tio år? Hur är det för andra områden som inte får sju år, utan kanske bara sex månader, eller ingenting?

Gentrifiering händer, och det är definitivt inte bara dåligt. Men när det händer så är det i stort sett som en orkan av förändring för alla som bor där. Många människor kan bli allvarligt sårade av det. Inte alla klarar sig igenom det med ett tak över huvudet eller ens sina liv. Jag anser att vi som samhälle har ett ansvar att göra den förändringen så enkel som möjligt för de involverade.

Och vad du än gör, ta inte ut din ilska på arbetarna! De gör bara sina jobb.

Ta hand om er.

Gentrification

Svensk version hittar du här.

Content warning: inequality and violent crime

The time is here. They're inside our doors, invading our homes. They will tear. They will break. They will destroy. And we have prepared the way, meekly surrendering to their onslaught. And, in time, they will build. Our landlord has started renovations, so lets talk about a little thing called gentrification.

I don't know if you know what that is or not. Maybe you have heard about it and have a vague idea. This is all simplified of course, and the causes can be very varied. The gist of it is that it's a process of making an area more affluent, ”nicer”, or more ”gentile” (gentile → gentrification, and yes, I know the derivation is more complicated than that). Bigger business and their clientele moves in and the economic value of the area goes up. Crime and poverty usually goes down at the same time. There will probably be less littering and the area will look better.

”That sounds nice!” I hear you say. And yes, there are some definite good things happening here, but perhaps you noticed that I at least tried to have a cynical tone about it. I'm not exactly bursting with joy over here.

”But hang on”, you might say, ”how is this a bad thing?” I'm glad you asked! Lets take it from the start. Gentrification is a thing that happens naturally as cities grow and the economy prospers. You can't exactly stop it. People want to live close to wealth and trade. It's where the jobs and best shopping is. And the wealthiest of us have the most means of making that happen, so the neighborhoods closer to the centre of the city will usually have the most expesive and luxurious homes, and the local shop will be catering to those customers. The surrounding areas and suburbs will usually hold the cheaper homes for the less wealthy and local business will be geared towards people with less money. Of course there are suburbs and neighborhoods not in the city centre that are more upper class than others, but even there the wealth is concentrated in certain areas.

All of this is maybe not that surprising to you. But interesting things happen when the city and/or its wealth grows. Then areas that were lower class will in a way ”level up”. The wealth distribution will change, and that ”leveling up” is called gentrification.

”Yay! More wealth to more people!” But not so fast. Lets see what that looks like with an example:

• Family Ason just got a big job promotion and wants to move to a nicer home. There are none available in the centre, so they're exanding their view. They find homes in neighborhood X that are freshly renovated or recently built, and they look perfect. The cost of living will go up, but they have more money now so it's okay.

• Family Bson has been living in neighborhood X a long time now. They have low paying jobs, but have always made due. They're often engaged in local activities and feel like a part of a community. But lately more houses have been built and more homes have been renovated. They looked at the costs of these new homes and were shocked at how much more expensive they were to their own home. During community activities they have also noticed several missing faces, people who have said their goodbyes and have moved away. As new people moved into these new homes Bson have also lamented the closing of several local businesses that weren't doing so well anymore. In their place new shops have opened, but the no one in the family feel particurarly interested in them or feel that their services are too expensive anyway. Now they have recieved a notice from their landlord that their home will undergo renovation to repair old pipes and such. And as a bonus they will get a redone bathroom and kitchen. Of course, rents will be increased as well. When reading this Bson get a sinking feeling in their stomachs.

Gentrification is an inevitable effect of growth, but if left unchecked it can shatter communities, kill local business, and destroy lives. As with most things, the ones who pay the price are the poor.

In our case our landlord want to change old pipes and redo bathrooms and balconies. They decided to do this after problems with crime in our neighborhood came to a head a few years ago. Two young men, boys really, were shot to death outside our home in a drive-by. Both were involved in a criminal organisation revolving one certain family and the murders were retributions for earlier killing, and they were not the last. They were however the last here, as the policed stepped in and went hard against the organisation, leaving them in jail or scattered over the city and country. The police did a good job of solving that situation (apart from how they treated some of us who live here. I seriously doubt I'm ever inviting a police officer into my home ever again), and to begin with the landlord did as well. They redesigned the immediate area of the double murder so it looked nothing like it did before, making it possible for the victims' close ones to process their grief better and walk through it without being reminded of their loss breaking down in sorrow every time.

But then the landlord decided to renovate the entire neighborhood. This is my conjecture, but I believe the reason for this is twofold. They want to repair their reputation of having this ”bad” neighborhood. And they want to gentrify the area to be able to make more money from rent. Sure, the pipes are probably old and need changing, but they could have done far less to achieve that. In fact, when these ideas were proposed they recieved heavy criticism from the tenant's association because it would leave to a large portion of residents unable to pay rent. Negotiations where hard and drawn out. In the end we get one months rent back and seven years of unchanged rent, which is great. But it leaves me wondering what will happen after those seven years. In ten years, how many people will have been forced to move? Will everyone find new homes in time when we currently have a lack of housing in the country? Will everyone be able to keep their jobs after moving? Many of the small shops in the area will probably be replaced by not just new ones, but big business ones. And how many friendships will end because of distance?

When it comes to my own family I'm not worried. We have plans and will probably handle it fine. We are not really people persons (people people?). Our friends live all over and we travel to see them. But I see many gatherings outside our windows, large families celebrating many different events. There's music, food, laughter, and all kinds of happy things. Will that be gone in ten years time? How is it for other neighborhoods that don't get seven years, but maybe six months, or nothing?

Gentrification happens, and it's definitely not all bad. But when it happens it's basically a hurricane of change for everyone who lives there. Many people can get seriously hurt, not all might even make it out with a roof over their heads or even alive. It is my belief that we as a society have a responsibility to make this change as easy for the people involved as possible.

And whatever you do, don't take it out on the workers! They're only doing their jobs.

Take care of yourselves.

Konversionssyndrom (del två)

English version can be found here

Innehållsvarning: all möjlig stress!

Det här är del två i en serie. Del ett hittar du här.

Det har varit en tung dag och du är på väg hem från jobbet. Telefonsamtalet du just hade hjälpte inte heller. Du känner att det är på väg. Alla musklerna i din kropp är på helspänn och det känns som att de ska springa vilken sekund som helst. Allt du hoppas på är att du ska hinna innanför dörren innan det händer, men går långsamt framåt. Efter att nästan ha trillat några gånger och att du använd alla möjliga saker som stöd kommer du äntligen in och stänger dörren och suckar i lättnad. Du kom i alla fall hem.

Du försöker ta av dig din jacka, men dina armar verkar ha egna idéer. Efter att ha förstått att varje försök att klä av dig är hopplöst fokuserar du istället på att sätta dig ner, innan du plötsligt känner hur du åker mot väggen bredvid dig och träffar den hårdare än du än du hoppades på. Hela din kropp skriker nu inom dig och du kastas mot golvet som slår luften ur dig. Din kropp har börjar vrida sig, dina lemmar slingrar sig till bisarra former. Allt av det smärtsamt. Och du kan inte göra någonting.

I en halvtimma ligger du där på hallgolvet och försöker samla dina tankar medan din kropp värker och rör sig på underliga sätt. Jag är inte i fara, tänker du för dig själv. Jag kanske har några blåmärken senare, men det här kan inte skada mig allvarligt. Det är sant, men en klen tröst. När saker lugnar sig ligger du kvar där en stund och tar djupa andetag. Det värker fortfarande, men inte lika mycket som innan. Svett rinner över nacken och du upptäcker att du är genomvåt, så du bestämmer dig för att resa dig upp och klä av dig. Tömd på energi, du kommer inte få mycket gjort ikväll, så mycket vet du. Det känns alltid så underligt antiklimatiskt och förläget efteråt. Du vet inte vad som borde hända, men nu är det bara så normalt igen. Dags att fortsätta med kvällen då.

Berättelsen ovan är ett försök att visa ett icke-epileptiskt anfall. Självfallet är det inte en fullständig försklaring. Allas upplever det olika och i olika situationer. Välkommen till del två om min lilla text om konversionssyndrom!

Du kan faktiskt ha sett konvsersionssyndrom mer än vad du vet. Som jag skrev innan så är det vanligare än vad många tror. Du kanske till och med känner igen vissa av dina egna erfarenheter i det här. Den gången du var riktigt stressad, kanske rent av utbränd, kände du inte lite av det här? Om inte så är jag glad för din skull. Funktionella symtom är inte ovanliga när det kommer till stress. Men för att vara tydlig: det är också väldigt vanligt att inte uppleva symtomen.

Allt av det är inte konversionssyndrom dock. För att det ska vara det behöver det bli något i stil med kroppens standardreaktion till stress, vilket kan vara lite irriterande. Men du kan ha sett det på andra ställen också, så som i granatchock ('shell shock' på engelska). Det är en del av alla krig, men man såg det väldigt mycket under och efter första världskriget, där många soldater reagerade underligt till främst spärreld. De tog skydd i skyttegravar när bomber landade överallt runt om dem. Allt de kunde göra var att sitta still och hoppas på att inte bli träffade. Detta kunde pågå i timmar. Även när de var i trygghet efteråt kunde de stirra ofokuserat i långa stunder, bli väldigt lättretliga, ha sömnproblem, ha svårt att gå, uppleva ofrivilliga skakningar och rörelser, och andra sådana saker. En del av det är var vi idag skulle kalla posttraumatisk stresssyndrom (PTSS, eller PTSD), men det andra är konversionssyndrom. Man kan även se det i miniserien Band of Brothers som utspelar sig under andra världskriget. I tredje avsnittet får vi följa en soldat som under strid plötsligt blir blind utan någon skada mot kroppen. Sjukvårdaren diagnostiserade det som hysterisk blindhet, som låter väldigt likt något vi har pratat om. Om ni läsare har några fler potentiella pop-kulturella eller historiska exempel så får ni gärna höra av er!

Nu kanske ni undrar hur man ens får det här, eller så kanske ni har en god gissning efter förra stycket. Orsaken är alltid någon form av stress eller trauma. Det kan vara strid, sexuellt, mobbing, fysiska skador, eller i princip vad som helst som orsakar stora mängder stress. Och även om hur det exakt fungerar fortfarande är okänt (ifall hos mig när jag skrev det här, och jag är inte proffessionell. Jag är patient) så vet vi att adrenalin och flykt-, kamp-, och frysresponsen spelar en stor roll i det här. Så när vi som lider av det här upplever en episod, attack, anfall, eller vad du än vill kalla det, så får vi en enorm dos av adrenalin som saboterar hur våra hjärnor fungerar. Så för att vara tydlig: det här är inte något patienten hittar på. Det är en bug i hur människor är programmerade.

I mitt fall fick jag konversionssyndrom när jag var kring tjugo år. Fram tills dess hade jag levt med Aspergers syndrom, depression, och social fobi hela mitt liv utan att jag hade någon aning om det (Kul fakta: jag fick alla fyra diagnoserna samtidigt), vilket gjorde mig till en sönderstressad invidiv, väldigt mån om att passa in och jobba hårt för att ”passa in”. Jag blev utbränd och fortsatte ändå och lyssnade inte alls på min kropps signaler tills kroppen bokstavligt talat gjorde mig oförmögen att göra något alls.

Men efter att ha först hört att problemet var att jag har för korta muskler (det har jag inte), sedan att jag troligtvis har multipel skleros (det var en kul dag), och blivit testad för alla möjliga olika neurologiska problem (nålar i ryggrader kan vara obekvämt) så beslutade sig neurologerna sig för att säga ”hej då!” och jag hade turen att få diagnosen från ett annat ställe och möta en läkare på en tredje plats som tur nog var specialiserad inom funktionella symtom. Från henne kunde jag få förklarat lite vad som pågick med min kropp.

Det är inte bara jämmer och elände dock. Större delen av folk som får en diagnos och behandling blir friska igen efter bara några veckor. Så det är ju fantastiskt! Men ja, jag är inte en av dem. Samtliga fall kan potentiellt bli botade, men det behövs några saker för det (bara för att ge ett hum. Använd inte den här listan för behandling!):

1. Erkänn allvaret i problemet och att patienten inte hittar på. Kan genomföras med allmänt vett och genom att lyssna.

2. Gå till källan för stressen. Identifiera vad som triggar symtomen. Kan kräva någon djupare psykologi så som psykodymanisk terapi.

3. Hitta nya och nyttigare reaktioner på triggers. Kan kräva något i stil med kognitiv beteendeterapi (KBT) för att justera undermedvetna beteenden.

Det här är en förenkling förstås, kanske så pass mycket att det är inkorrekt för vissa patienter. Men ett problem med det här är att djupare psyokologi ses ofta lite ogillande på av vården idag, främst för att KBT är mycket mer effektivt och därför billigare per patient och bättre för den allmäna mentala hälsan i samhället. Men KBT kan inte göra allt djupare psykologiska terapier kan, så det lämnar en hel del patienter utan vård. Det vill säga, nummer 2 i listan kan bli väldigt svår att genomföra om du inte är villig att betala för det själv (det är inte billigt). Jag har till och med fått sagt till mig av offentliga vården att de inte kan erbjuda mig den behandlingen (som de kunde för inte många år sedan).

Så jag spenderar min tid är att lära mig att göra saker utan att orsaka allt för mycket stress, att försöka gräva mig in i min egen hjärna (bildligt talat, ahem) och hitta exakta triggers för mina symtom, och ibland genom att fortfarande pusha mig själv för hårt för att göra roliga saker eller ha ett jobb. Jag har gjort mycket framsteg (och min fru har varit extremt hjälpsam i det), men det finns fortfarande många dåliga tankar och vanor att reda ut för att förstå hur jag fungerar och hitta den exakta orsaken till det här.

För att summera: många människor upplever funktionella symtom någon gång under livet. Vissa människor jag till och med konversionssyndrom där ens hjärna är övertygad om att dessa symtom är bra standardreaktioner till stress. Att leva med det är handikappande. Och tja, jag har konversionssyndrom och har haft det i över tio år nu. Och viktigast av allt, nu vet du vad det är för något! Det är ett lyckat uppdrag enligt mig.

Så ta hand er själva och varandra. Stress skadar mycket mer än folk inser.

Puss och kram

Hej då!